Så länge priset är rimligt och villkoren någorlunda rättvisa betalar jag gärna för film och musik. I rättvisa villkor ingår bland annat att jag själv får välja vems låtar jag vill köpa, när och om jag ska köpa dem, och att jag slipper betala flera gånger för samma sak. Dessutom tycker jag knappast att skivbolagens produkter är så värdefulla att det är befogat med någon form av allseende övervakningsapparat bara för att trygga deras intäkter.

För de flesta varor och tjänster är detta en självklarhet, men icke så för underhållningsbranschen. Kassettersättningen framhålls som en möjlig förebild för en bredbandsavgift för att kompensera artisterna för piratkopiering. När man köper en tom CD-R att lägga sina semesterbilder på måste man betala en avgift som ska kompensera skivartisterna för privatkopiering – att man gör kopior för eget bruk av en skiva man köpt. När man köper en tom CD-R kan man alltså inte avstå från att också stödja skivindustrin, men man får inte välja vilken artist som får pengarna, och man måste betala om och om igen för varje tom skiva man köper.

Överför man det systemet till bredband innebär det att den som surfar, chattar, skickar e-post, kollar på webcasts eller gör något annat med sin uppkoppling blir tvungen att betala en avgift till någon skivartist, bara för att skivbolaget påstår att deras skiva är så bra att den borde sälja mer.

Vad skulle man då få för sin avgift som bredbandskund? Förmodligen skulle skivbolagen kunna tänka sig ett arrangemang som motsvarar kassettersättningen, det vill säga att de tar emot pengarna utan någon form av motprestation. Men jag har mycket svårt att tro att skivbolagen kan tänka sig att släppa sin upphovsrätt och tillåta helt fri kopiering.

Kan man då inte göra systemet mera rättvist på något sätt? Ett alternativ är att avgiften läggs som en rörlig kostnad som tas ut per Mb. Då drabbas inte småsurfaren, men det är fortfarande lika orättvist för den som använder sitt bredband mycket utan att kopiera film eller musik. Dessutom kan man fortfarande inte påverka vilken artist som får pengarna.

Ännu ett alternativ är att ISP:n analyserar all trafik och tar reda på hur mycket som är film och musik, samt vems verk det är som kopieras. Ett sådant system medför en omfattande övervakning där operatören – och i förlängningen Storebror – får ha full insyn i allt som överförs. Det är också AntiPiratByråns våta dröm eftersom det gör det möjligt att blockera överföringen av allt upphovsrättsskyddat material.

Tack och lov är detta ett mycket svårt tekniskt problem. Tänker man efter innebär det att den dator som analyserar trafiken måste ha kännedom om allt upphovsrättsskyddat material som existerar, i alla format, kodningar och filtyper. Och till och med då går systemet att kringgå med lite enkla trick och grundläggande kryptering.

Kort sagt skapar en avgift på bredband fler problem än det löser, och cementerar ett system där en bransch har en särställning och får ta in avgifter på produkter de själva varken producerar eller säljer. Man ska också komma ihåg att priset på bredband förmodligen kommer att drabbas av andra kostnader ganska snart. Någon måste betala för trafikdatalagringen och Radiotjänst trycker på för att även mobiltelefoner och datorer ska omfattas av TV-licensen.