I de flesta fria och demokratiska samhällen kan den som är anklagad för brott vägra att vittna mot sig själv. Visst kan den som är samarbetsvillig och hjälper till att klara upp ett brott få ett mildare straff, men det är inte straffbart i sig att hålla tyst och vägra hjälpa åklagarsidan att ta fram bevis.

Den grundläggande frågan är om en individ har rätt att ha hemligheter eller om staten har rätt att ta del av all information. Om staten har rätt att tvinga den enskilde att dela med sig av sina hemligheter är i förlängningen inte ens de egna tankarna något heligt. Samhällen som har den inställningen till sina medborgare brukar vara diktaturer och polisstater som har tortyr på listan över arbetsmetoder.

Därför är det anmärkningsvärt att Storbritannien nu efter några års diskussion verkar gå i den här riktningen och göra det straffbart att vägra dela med sig av sina hemligheter. Den som vägrar lämna ifrån sig sin kryptonyckel kan dömas till två års fängelse, alternativt hela fem år om terrorism finns med bland anklagelserna. Helt oavsett vad som är krypterat.

Förutom lukten av en totalitär stat öppnar det också för godtycklighet. Vad händer till exempel om polisen hittar data som de felaktigt tror är krypterade och som den anklagade inte har någon nyckel till? Eller om nyckeln på annat sätt gått förlorad? Att bevisa att man inte vet något är oftast fullständigt omöjligt.

Förändringen som skett i västländerna de senaste fem åren är mycket oroväckande. Gamla principer som yttrandefrihet, åsiktsfrihet, rättssäkerhet och In dubio pro reo (oskuldspresumtion) utmanas allt oftare. Det är något att se upp med, för det finns inget som garanterar att vi i väst är immuna mot diktatur.