Utan tvivel har kameraövervakningen gjort det enklare för polisen i London att identifiera självmordbombarna. Något annat kunde man väl inte förvänta sig. Men innan man låter sig imponeras för mycket måste man ställa sig frågan om de löste det verkliga problemet. Svaret på den frågan är nej. Terrorattackerna genomfördes och människor dog. Då är det en klen tröst att ha bilder på förövarna när de gick på tåget.

Kameraövervakning är en av de mest överskattade formerna av säkerhetssystem. Kameror är utmärkta för att dokumentera brott, men är betydligt sämre för att förhindra dem. Den ökade trygghetskänslan bygger på illusionen att kamerans närvaro avskräcker kriminella från att hitta på något fuffens. Tyvärr är verkligheten inte fullt så enkel.

När det gäller terrorattentat är det oumbärligt att stoppa dem innan de genomförs. Därför är det viktigt att skilja på åtgärder som ger en falsk känsla av säkerhet och åtgärder som är verkningsfulla i praktiken. Lärdomen från London bör vara att omfattande kameraövervakning inte hjälper speciellt mycket på det området.