När man väl börjar fundera på hur ofta och på hur många ställen man använder sitt kontokort/kreditkort dagligen är det inte så konstigt att något sådant händer förr eller senare. De flesta är väldigt noga och medvetna när de använder sina kreditkort till att beställa varor eller tjänster via Internet. Man vet ju inte vem som sniffar trafiken och hur det är ställt med säkerheten bakom snygga fasaderna. Att däremot lämna över sitt kontokort till tanten på Konsum eller på en restaurang utomlands känns inte lika farligt. Eller som i det här fallet att använda sitt kort för att köpa biljett i en av SJs biljettautomater.

Tänker man efter är det ju klart att detaljer kring transaktionen lagras någonstans. Förmodligen i flera år. Hur många olika system innehåller då inte information om ens kort innan det hinner bytas ut? Hur väl skyddade är dessa system, och kan man lita på administratörerna och utvecklarna som jobbar med programmen?

I praktiken har man nog inget val utan att bara hoppas på det bästa. Samhället är anpassat till att i stort sett alla har någon form av plastkort i plånboken. Om så bara ett automatkort för att få ut kontanter från bankomaten. Jag antar att bankernas debetkort är säkrare än kreditkort då man faktiskt måste ha kortet eller en kopia av kortet tillgängligt rent fysiskt. Men då många bankkort är både debetkort, automatkort och kreditkort i ett är det kanske inte så enkelt att veta exakt vilken metod som den aktuella butiken använder. Om de går via kreditkortsföretaget eller drar det direkt från banken.

Medvetenheten kring problemen online har gett upphov till smidiga lösningar som till exempel tjänsten E-kort. Det är en tjänst där man sätter en köpgräns och får ett engångsnummer genererat som gäller för ett köp inom en månad. Då numret ser ut och fungerar som ett vanligt kreditkortsnummer behöver inte säljaren ens få veta att man inte gett ut sitt riktiga kreditkortsnummer. Tyvärr klickar tjänsten ibland och köpen går inte igenom. Men hellre en för lite än en för mycket om man säger så.