Med jämna mellanrum fylls tidningarna med skandaler om fallskärmar och ersättningsnivåer. Ofta försvaras det med att ersättningsnivåerna krävs för att kunna rekrytera toppchefer i internationell konkurrens. Det är en indikator på att man förväntar sig att dessa chefer ska ha en avgörande betydelse för företagets framgång.

James Surowiecki skriver: "Success, most corporations assume, depends on the efforts of a few superlative individuals. As a result, they treat their CEOs as superheroes, look on most of their employees as interchangeable drones [...] In doing so, firms are neglecting their most valuable resource: the collective intelligence of the organization as a whole"

Truismen Personalen är våran största tillgång åtföljs för sällan av verkliga försök att ta tillvara denna resurs. Grupper som kollektiv ses som korkade och handlingssvaga. Ju fler kockar desto sämre soppa. Men hur duktig en enskild person än är har han inte tillgång till den kunskapsmassa som en grupp besitter. Detta är en av flera anledningar till att bolagsstyrelser, regeringar och parlament har mer än ett fåtal individer. En grupps kollektiva förmåga att ta rätt beslut är en av grunderna i parlamentarismen.

Jag tror bestämt att en av de viktigaste ingredienserna i en organisations framgång är att uppmuntra och verkligen ta tillvara de idéer som skapas av medarbetarna. Det ska bli intressant att se hur det går för företag som outsourcat hela sin tekniska verkstadsgolvskompetens till Kina.