De kommunistiska östdiktaturerna hade "arbetsplikt" som innebar att alla var tvungna att ha ett arbete oavsett om man kunde försörja sig på något annat sätt. Den som vägrade kunde dömas till fängelse. Så vitt jag vet är det ännu lagligt att vara sysslolös i Sverige under förutsättning att man inte ligger samhället till last. Men nu vill arbetsmarknadsministern samköra olika register för att kunna spåra upp dem som - enligt hans synsätt - inte har någon acceptabel sysselsättning.

Dagens Nyheter: "- Jag vill ha ett särskilt fokus på dem som är helt sysslolösa, för att få upp dem på banan, säger [Sven Otto Littorin].
I Danmark finns en möjlighet att samköra register och snabbt sätta in åtgärder, berättar han.
- Men det går inte att göra på en höft. Det kan finns integritetsskäl som talar emot. Men jag tycker att det är värt att pröva om det går, säger han.
- Det finns inte brist på resurser. Den stora bristen är att vi inte ens får upp dem på banan."

Med dagens skyhöga ungdomsarbetslöshet kan man undra vad det är som samhället har tänkt erbjuda ungdomar som inte finns på "banan". Är det inte en bättre idé att först försöka ordna jobb åt de som redan är inskrivna som arbetslösa och som verkligen söker jobb med ljus och lykta?

Reglerna mot samkörning av register finns till för att hindra myndigheter från att snoka i förhållanden som de faktiskt inte har med att göra. Om någon till exempel lever på en egen förmögenhet eller blir försörjda av sina föräldrar är det deras ensak.

Vad som egentligen döljer sig bakom detta utspel kan man bara spekulera i. En trolig förklaring är att man egentligen vill leta efter ungdomar som jobbar svart eller försörjer sig på kriminalitet. Ett sådant motiv är förvisso lovvärt, men det är betydligt lättare att sälja in ett politiskt förslag som påstår sig vilja hjälpa någon.

Oavsett motivet är samkörning av register att greppa spaden i fel ända. Kriminella ska jagas av Polisen. Skattesmitare ska jagas av Skattverket. De som är arbetslösa ska hjälpas till ett nytt jobb. Övriga, som sköter sig själva och inte besvärar någon, ska helt enkelt lämnas i fred. Jag är förvånad över att detta inte är en självklarhet för en högerpolitiker.

Att det finns arbetsgivare som vill använda GPS och mobilpositionering för att hålla koll på sina anställda kommer knappast som någon överraskning. Man kan bara gissa sig till hur många som redan använder sådan teknik utan att fråga Datainspektionen om lov.

Datainspektionen : "Ett företag får inte GPS-övervaka sina anställda för att kontrollera att de följer avtalade arbetstider. [...] Datainspektionen anser att företaget har brutit mot PuL genom att registrera uppgifter för det ändamålet. I några fall har Datainspektionen tillåtit att GPS-teknik används i arbetslivet för andra ändamål. Godtagbara syften kan vara säkerhet, logistik, fördelning av resurser och underlag för fakturering. Tekniken får också användas för att lokalisera närmaste servicebil."

Så länge som systemet bara registrerar vilka tider som den anställde befinner sig på arbetsplatsen kan man jämföra det med en stämpelklocka eller passerkortslogg. Problemen uppstår när övervakningen sker i smyg eller utanför ordinarie arbetstid.

Många uppmuntras att bära runt jobbets mobiltelefon även på fritiden för att vara ständigt nåbara. Då måste man vara väl medveten om att den som står för abonnemanget har goda möjligheter att kolla vart telefonen befinner sig även på kvällar och helger.

Av ordvalet att döma har författaren inte har gjort några större ansträngningar för att belysa frågan på ett sakligt och objektivt sätt. Den som använder Internet till något som inte är direkt arbetsrelaterat är helt enkelt "arbetsskygg" och "maskar" på jobbet.

Sydsvenskan: "I snitt ägnar en kontorsanställd drygt 1,5 arbetstimmar om dagen åt att inte vara så värst produktiv, enligt sajten Salary.com:s årliga arbetsplatsundersökning "Wasting Time Survey". Närmare en tredjedel anger nätsurfande som den vanligaste tidsslösaren. Med Youtube, blogg- och chattsidor, Facebook och ett obegränsat utbud av nyhetssajter, spelsidor, resesajter och bostadsbytessajter är det inga problem för den arbetsskygge eller uttråkade att slå ihjäl tiden på jobbet. I det moderna tjänstesamhället är det betydligt enklare att låtsas se upptagen ut, fastän man maskar"

I dag ställer arbetslivet så stora krav på tillgänglighet och nåbarhet att fritiden lätt förvandlas till en slags obetald kvasijour. Vill arbetsgivaren ha stor flexibilitet på fritiden kan de inte samtidigt ha stenhårda regler för arbetstiden. Båda parter måste ge och ta - då blir livet smidigare för alla.

Man måste också ta hänsyn till vad den anställde använder nätet till. Bloggar, Wiki, nätforum och chattar kan vara utmärkta arbetsredskap. En halvtimme som används till att göra bankärenden, skicka e-post eller läsa på Wikipedia kan inte jämnställas med en halvtimmes nätpoker eller porrsurfning.

En grundförutsättning är självfallet att de ordinarie arbetsuppgifterna inte blir lidande av "privat" nätanvändning. Men om eventuella ärenden på nätet kan utföras i naturliga pauser i arbetet kan privatsurfning faktiskt hjälpa till att motverka skadlig stress. Ökad trivsel på arbetsplatsen leder till bättre sammanhållning, större lojalitet och ökad produktivitet.

Framförallt är det viktigt att arbetsgivaren uppmuntrar de anställda att ständigt fortbilda sig och utöka sitt kontaktknät. Förr eller senare kommer detta även arbetsgivaren till godo.

Det sjukaste i hela historien är att det tyska säkerhetsföretaget Securepoint har anställt honom som utvecklare. Det är som att anställa en inbrottstjuv som väktare för att han har god kunskap om hur man begår inbrott. Förutom de lustiga signaler det sänder att det går att få ett spännande och eftertraktat jobb genom att skriva datorvirus, måste man starkt ifrågasätta klokheten att i att köpa några säkerhetsprodukter från Securepoint.

TechEd är ett jättearrangemang som med över 11 000 deltagare och hela 18 olika spår att välja mellan. En del av föredragen sänds direkt på nätet och det finns massor av godis att välja mellan. Som vanligt är det främst tiden som är den begränsande faktorn.

Årets keynote hölls av Steve Ballmer och innehöll inte några riktigt stora överraskningar. Det handlade i första hand om problemen med att säkert och effektivt kommunicera och arbeta i som en grupp, trots att individerna befinner sig på olika platser och kanske också arbetar för olika företag. Tillgång till information på resande fot, övergripande kontroll och möjlighet att säkra att informationen inte kommer på villovägar, och detta med minsta möjliga arbete för systemadministratören. En ganska luddig vision som fått namnet "The New World of Work".

Som en del av detta demonstrerades Messaging and Security Feature Pack for Windows Mobile 5 som kombinerat med Exchange 2003 Service Pack 2 gör att man kan skapa enhetliga säkerhetspolicys för mobila enheter och se till att de efterlevs. Ett exempel är att sätta en regel att alla enheter måste lösenordsskyddas och att allt på enheten automatiskt raderas efter ett visst antal felaktiga inloggningsförsök.

Administratören kan också radera all information på en borttappad enhet och därmed förhindra att affärshemligheter kommer på drift.